För Sverige i tiden

Tidigare har jag starkt invänt mot nationalism. Men jag tycker inte, lite så där lagom motsägelsefullt, att man kan inte sätta likhetstecken mellan rojalism och nationalism. Det är intressant med kungligheter. Och det väcker intresse.

Det är väl fullständigt klart att vi inte kan ha en kunglighet med politisk makt.Det gjordes upp i Torekov-uppgörelsen i början på 70-talet. Den lilla gnutta av inflytande hos kungen som anti-rojalister ibland gräver fram kan knappast räknas. Nä, det finns annat att lägga sin energi på.

Och det är väl kul att förre chefen för socialtjänsten i Faluns son gifter sig med kronprinsessan?! För han får ju inte halva kungariket. Det är en show typ fotbolls-vm eller OS det här bröllopet. Det är sånt vi människor ägnar oss åt ibland för att förgylla vardagen lite.

Vi vet att dom flesta republikaner finns bland vänstersympatisörer. Inget konstigt med det. Men det finns en hel del i mitten också. Min fördom säger mig att republikaner är trista och dom borde ägna sitt engagemang åt viktigare ting än en principsak som alla vet stämmer. Att kungahuset inte ska ha makt. Varför inte engagera sig i jämställdhetsfrågor i stället?

Lite glad blev jag över att Republikanska Föreningen ska ha en alternativ bröllopsfest på Berns. Lite festivitas glädjer ju alla och en var! Kanske klär dom upp sig lite också! Man kan ju gissa att dom syndikalister och vänsteraktivister som kör utpressning mot Berns sedan en tid tillbaka gör ett undantag för den här tillställningen.

I så fall kan dom på middagen exempelvis diskutera huruvida George W Bush eller Obama fötts och uppfostrats till att en dag bli presidenter i världens mäktigaste land.